Vad min blogg ALDRIG kommer att handla om

Jag har vid ett flertal tillfällen berört nästan allt som har med kultur att göra, men det finns ett antal genrer inom film, musik och dylikt som jag aldrig kommer att ta upp till diskussion. För detta inlägg gör jag ett undantag, men bara detta enda undantag och då enbart för att tala om vad det är jag inte gillar och varför jag inte gillar det.

Dansbandsmusik - En avart inom svensk populärmusik, ett mischmasch av pop, country och folkmusik. I sin renaste, mest konservativa form är det en plåga att lyssna på bandens försök att spela musik. Vissa artister (Lasse Stefanz, Sten & Stanley m fl) har knutits till genren mest för att här finns pengar att tjäna. Det förstnämnda bandet är annars mer ett äkta countryband och det senare är ett före detta rockband. Nåt vidare utrymme att utveckla musiken finns inte. Publiken är ytterligt konservativ och vill helst ha bom-ting-bom-ting med så enkla ackord som möjligt så de kan dansa, supa och stöta på varandra, helst av allt med nån som inte är ens äkta hälft.

Black metal, speed metal etc - Det kallas utveckling av heavy metal men egentligen är det bara snabb jazz med diverse oljud här och där. Någon koppling till hårdrock och rock finns egentligen inte. De har samma uppbyggnad i sina låtar som mycket av 1950-talets avantgarde-jazz. Lyssna på Gene Krupa och Buddy Rich, för att nämna några från tiden, så hör ni att dagens trummisar inom dessa genrer faktiskt spelar på samma vis som man gjorde förr inom modern improvisationsjazz. Vilket i mina öron är trist och intetsägande.  Jag blir bara uttråkad av att höra båda musiktyperna.

Melodifestival - Efter Finlands vinst 2006 (tror jag i alla fall) sa jag till mej själv att längre än så här kommer inte det här spektaklet att gå. Att man lät heavy metal vara med och leka är ok, det var en bra låt, men tänkte att året efter kommer alla att vilja göra om detta. Jag fick rätt och dessutom kom tok-technomusiken igång på allvar så sen dess har jag inte följt det alls. Vem som har vunnit har jag egentligen inte brytt mej om sen slutet av 1980-talet och år 2006 var ett undantag för innan dess hade jag inte sett melodifestivalen ordentligt på över tio år. Jag tänker fortsätta ignorera det för överskådlig framtid.

Sexfilmer - "Har man sett en, har man sett alla." Den klyschan stämmer faktiskt här. Det är vare sej sensuellt och njutbart som när man ser en naken kvinna dansa på en åker i nån av de stora internetbaserade bolagens filmer eller roligt och lite knäppt erotiskt laddat som en striptease. En porrfilm med sexuell penetration och andra saker är närmast maskinellt tråkig, som att titta på ett löpande band där en bil sätts ihop. Handlingen är oftast densamma. Ett par möts i ett rum med dålig belysning och så fort de får chansen kastar de sej över varandra och resten är (dålig) historia.

Hip hop och rap - Jag känner inte till endera genren speciellt bra men det jag har hört är inte mycket att hänga i granen. Framför allt gillar jag inte staccatorösterna hos de som rappar. De försöker verka tuffa men detta får ofta motsatt effekt när man ser vad de håller på med vid sidan om musiken. Töntiga kärleksfilmer, reklamarbeten som bara ser löjliga ut och TV-serier som är så långt från rapmusikens ursprung man kan komma. Budskapet har jag inget problem med alls, om vi med budskap talar om den ursprungliga rappen och hiphopen som pratade om samma sak som all annan protestmusik, utanförskap, fattigdom och bristen på medkänsla hos de man kritiserade. Det som kommit sen är en naturlig följd av att andra som inte direkt har vuxit upp med de problem de första rapparna kritiserade har gett sej in i branschen och förvanskat den.

Där har ni en del saker som aldrig kommer att diskuteras på den här bloggen. Detta är enda undantaget...




"- Jaha, sa domaren i ett skilsmässomål, ni har alltså inte pratat med er fru på sju månader. Varför?
- Jag har inte velat avbryta henne..."