För er som tror att individualism är detsamma som egoism kommer här en örfil. Det är det inte!
Individualism hör ihop med kooperation och är genuint förknippat med förmågan att kunna vara en egen person mitt ibland alla större grupperingar. Egoism är att hela tiden sätta sej själv främst och strunta i andra. Individualism är att vara en individ bland många andra i en förening. Egoism är att stå bredvid och tycka att man klarar allt själv. Individualism är att skapa demokrati för alla genom att influera andra och därmed bidra till gemenskapens framtid. Egoism är att se till att alla andra tvingas följa ens egna åsikter.
Egoism hyllas och brukas av många inom politiken och de använder den som ett vapen gentemot andra som de anser vara i vägen för deras ambitioner. Framför allt är detta väldigt synligt på lokalnivå där många politiker och tjänstemän ser sin kommun som sitt egna rike. Tänk Starke man. Den har faktiskt inte så fel som man skulle kunna tro. Speciellt i de kommuner där platserna i kommunfullmäktige "ärvs". Det är påfallande ofta småkommuner där demokratin många gånger åsidosätts för att eliten vill kunna fortsätta styra. De ger tillräckligt mycket åt sina undersåtar så de kan fortsätta. Vellinge, Malung, många norrlandskommuner liksom en hel del kranskommuner i storstadsområdena är exempel på detta.
Individualismen faller ofta platt på ansiktet här. Det finns ingen plats för individen eller individualismen inom politiken. Däremot inom näringslivet och i klubbar, åtminstone är chansen större att finna folk med individualismen som ledstjärna. Chansen att folk med makt ska vara individualister är dock liten...
"Alla arvtagerskor är vackra"
