Kamerahörnan: Jag fortsätter sjunga systemkamerans lov men även framtidens

Kompaktkameror är numer ett avslutat kapitel i mitt liv. Den kamera jag fick i julklapp för snart fem år sen är såld, den kamera jag haft tillgång till via mitt jobb tar jag numera bara i om det är nödvändigt. Kvaliteten i de bilder jag tar med den kamera jag nu har (sen 25 maj) är helt enkelt så mycket bättre att t o m jag som är en entusiastisk amatör baxnar inför dom. De flesta jag tar är förstås skräp som försvinner innan minneskortet ens sätts i datorn för att redigeras och/eller katalogiseras på min bärbara hårddisk men tillräckligt många ser så bra ut att jag lägger ut dom på nätet. Där får jag faktiskt gillande kritik av de flesta som tittar på dom. Lite kan man alltså skryta med.

Tillbaka på jorden är jag nöjd med det lilla jag har. Jag har till och med skapat en sorts ministudio av fem stora vita pappersark annars gjorda för skisser eller akvarellmålning. De kan ställas upp var som helst och de släpper igenom rätt bra ljus. Kanske en riktig studio kan införskaffas i framtiden för småsaker att fotografera. Jag kan tänka mej en karriär som sådan fotograf som tar bilder av småsaker för annonser och dylikt. Mänskliga modeller är jag nog för oerfaren för att våga mej på, nu. Naturfoto och vyer över städer kan jag också tänka mej. Tills vidare är det molnen som lockar. Fluffiga, bombastiska och majestätiska moln mot horisonten av den typ jag ofta presenterar här på min blogg.

Såna här tankar har vuxit fram den senaste tiden sen jag köpte kameran. Vem vet vad för tankar som växer fram i framtiden? Vi borde alla kunna ha såna positiva tankar om oss själva. Det är planer som för oss framåt. Ut och planera, gott folk! Det kan komma en bättre framtid av dom.



"Den som uppfattar framtiden som en motvind går åt fel håll"