Historia: Mora Stenar - propagandatrick från 1300-talet

Mora stenar är namnet på ett antal stenar som fanns på Mora äng ca en mil sydöst om dagens Uppsala, precis på gränsen mellan Attundaland och Tiundaland, två av de så kallade folklanden som 1296 gick samman för att bilda landskapet Uppland. De stenarna är numera undanstoppade i en byggnad i en ort som heter Lagga. Dagens inlägg handlar om platsen Mora äng och varför man valde att använda den här platsen för att "döma" kung från 1300-talet och två sekler framöver. Som Dick Harrison skriver finns det inga belägg för att ängen (och stenarna) ska ha använts före 1300-talet i nån form av kunglig eller annan ceremoni.

Som det verkar är denna plats vald för att den låg något så när mitt emellan den då nya staden Uppsala med dess lika nya upphöjdhet som säte för ärkebiskopen och Stockholm, en viktig handelsplats som var på väg att konkurrera ut de äldre hamnarna i Sverige. Detta var i början av 1300-talet, det som då var Sverige var ett fattigt land där stora släkter såg till att hålla staten stången så mycket som möjligt. Någon centralmakt av den typ vi har idag fanns inte men den var på frammarsch. Den skulle komma att få överhanden i och med inrättandet av Kalmarunionen i slutet av 1300-talet. Allenarådande blev den dock inte förrän från och med kung Gustav och hans söner på 1500-talet.

De äldsta beläggen vi har för att Mora äng och stenar har använts för kungakröning som kan verifieras är från 1396. Stenen ifråga har nämligen svag text kvar som minner om Erik av Pommern som blev krönt här detta år. De påstått äldsta spåren, de om Magnus Ladulås 1275, får anses vara en efterhandskonstruktion för att göra trakten mer historisk. Senare kungar blev valda och krönta i Linköping, Skara, Nyköping och andra platser, men inte Mora äng mellan Stockholm och Uppsala. Det skulle alltså dröja till 1396 och redan 1457 var denna praktik över i och med väljandet av Kristian I, den tyske furste som då nyligen blivit vald till kung över Danmark.

Att man kan ha haft nån form av ceremoni för Magnus Eriksson här år 1319, då denne treåring utropades till kung i val efter sin far, är inte omöjligt men det finns inga bevis för det. Endast några få folkminnen som kan vara felplacerade av den senare propagandan. För det verkar ha funnits en propagandamaskin igång under 1400-talet för att göra Mora äng till den viktigaste platsen i riket för val av kungar. Denna propagandaapparat hade satts igång under 1300-talets tidigare hälft för att förhöja Mälarlandskapens status visavi Götalandskapen. De förra områdena hade länge drag av kolonier (de var ju såna från början!) men från 1200-talet och framåt hade de fått tillräckligt mycket makt att de kunde hävda sej gentemot de gamla områdena i riket.

Man hade 1164 fått en tidig succé i och med upprättandet av ärkebiskopsstiftet i Uppsala, som ett brohuvud för den katolska kristendomen norrut. Tidigare kristna områden norr därom hade mer drag av östlig kristendom, från Grekland och det som senare skulle bli Ryssland. Sen hade dock inte mycket hänt i området förrän Stockholm etablerades som hamnstad på 1250-talet. Uppror och småskaliga rövarband var det som präglade området fram tills dess. Det senare gällde förstås stora delar av Sverige i övrigt också, liksom hela Norden, ja halva Europa!

Man kan säga att hela propagandan med Uppland som det ledande landskapet i Sverige uppstod i och med upprättandet av landskapslagarna för just Uppland och Södermanland (Sörmland) 1296 respektive 1327. Det var fröet som såddes där. Man hade vid denna tid tillräckligt starka släkter och ätter för att kunna hävda sej gentemot Västergötland med omnejd. Än så länge skulle det dröja innan man fick kungar från det egna landskapen men man hade makt nog att påverka de kungar som sattes att styra över dom.

Propagandan växte sej med tiden så stark att det snart skapades en myt kring Mora stenar och hela landskapet Uppland. Denna myt gick ut på att hela Sverige på ett eller annat vis utgått historiskt från detta område, med Uppsala som nav i hela verksamheten. Vem som var först med denna myt är nog dolt i det historiska dunklet men såna som Olof Rudbeck, Olaus Petri, Nils Rabenius och några andra har gjort sitt till för att förstöra vår historieskrivning. De sörmländska och uppländska texterna om att kungen först måste komma till dom togs som en absolut sanning. Sanningen bakom dessa fraser handlade nog mer om att när kungen kom för att bli godkänd även av Attunda och Tiunda ting var det till en plats mitt emellan dessa han kom. Det var viktigare att tingen godkände en kung än att landskapen som sådana gjorde det. Då måste han först till dessa ting innan han kunde vända sej till hela landskapet, ett landskap som var väldigt ungt som politisk region.

Att slå ihop dessa ting var ett smart drag för det stärkte sammanhållningen bland storbönderna och andra stormän i trakten norr om Mälaren. Riktigt som ett landskap verkar det inte ha fungerat förrän på 1300-talets andra hälft men stormännen gjorde sitt till för att stärka denna sammanhållning och gav landskapsunionen en ytterligare skjuts in i det moderna samhället.

Enligt den lösliga landskapsunionens regler måste varje landskaps egna ting godkänna (döma som det står i böckerna) den kung som ville bli hela Sveriges kung. Vem som initierade denna union vet vi inte men vi vet att en tidig version av den fanns på plats från början när svear nämns i den äldre Västgötalagen på 1200-talet. Om den fanns redan i regentlängdens början är inte säkert men den tycks ha tagit form under den period som Västgötalagens regentlängd beskriver, alltså ca 1000-1230.

Här är det på sin plats att inflika att i och med att det numera är konstaterat att ceremonierna vid Mora äng inte är så gamla som propagandan framhållit faller åter blickarna på de trakter som alltid varit de ursprungliga för val av kung, nämligen Götalandskapen. Mer om det en annan gång.

Om stenarna skriver en kommentator till Dick Harrisons inlägg att de ligger i ett litet hus invid E4 och att platsen är väldigt dåligt planerad ur turisters synvinkel. Stenarna ligger dessutom bakom galler i byggnaden som är rätt mörk och att det då blir svårt att se stenarna ordentligt. Är det så vår historia behandlas? Inte undra på att folk vänder sej bort från ämnet och en följaktlig historieförbistring uppkommer.




"Historia är slutsumman av alla de ting som kunde ha undvikits."