Det polariserade samhället

För en tid sen skrev jag om "Det autistiska samhället" där jag beskrev oss alla som levande i vår egen lilla bubbla där vi struntar i världshändelserna, lokalhändelserna är ändå viktigare. Med internet och andra medier håller detta sakta på att förändras, som tur är, men fortfarande innebär de olika sociala medierna PÅ internet att man håller fast vid det lokala utan att egentligen ägna de stora händelserna mer än en flyktig tanke i förbigående när man ojar sej över hemskheter.

Nu vill jag tala om nåt jag kallar "Det polariserade samhället". Med det menar jag förstås att man delar upp sej i olika läger och är antingen för eller emot något. Alla mittemellan blir hånade av respektive sida, på sätt och vis. Antingen är du för eller emot:

RUT- och ROT-avdragen
sexköpslagen/prostitution
monarkin

för att bara nämna tre exempel på saker man "måste" ta ställning till. Väljer man en medelväg blir man antingen hånad, förlöjligad eller ignorerad. För då anser många att man ändå väljer fel. Men den överlägset största frågan som verkligen gör oss alla polariserade i Sverige är den om immigrationen. Folk kommer hit, av olika skäl som vi inte behöver gå in på här och nu,och får i tur och ordning plats på nåt ställe, följt av uppehållstillstånd och efter ett tag kanske man får medborgarskap. Detta sker efter många turer och mycket byråkrati, många gånger är den byråkratin människofientlig eftersom de som tolkar regler och lagar bara ser det tryckta på pappret, aldrig människan bakom formulären för vem denna är.

Men det är inte byråkratin hos Migrationsverket jag vill ta upp för de som jobbar där är påfallande ofta ansiktslösa misantroper. Nej, det är denna polarisering som sker hos många vanliga människor, i tysthet. Ett sådant exempel på denna fördomsfulla syn finns här i Malung där en representant för Kristdemokraterna vill stoppa den lokala somaliska föreningen från att få ett rum i den kommunala hyresvärdens lokaler. Han säger det inte rakt ut men det märks att han är skrämd av allt snack om terrorister från Somalia. Men istället för att sätta sej in i somaliernas situation går han på krigsstigen och försöker polarisera Malung. Han lyckas säkert få några med sej men han är, efter vad jag har förstått, marginaliserad även i sitt parti.

Samma sak sker nationellt där Sverigedemokraterna (SD) som parti ger sken av att vara i mittfåran ändå försöker, och tyvärr i en del fall också lyckas, föra in sin polariserade åsikt om immigrationen. Men på en punkt har de i alla fall rätt: vi måste kunna diskutera dessa saker. Immigrationen, assimileringen och integrationen bör kunna tas upp till diskussion. Inte debatt för debatten är över. De som kommer hit ska också stanna här, så länge de vill. Den kriminella aspekten lämnar vi därhän eftersom den är försumbar i sammanhanget. Det vi bör diskutera är hur vanligt folk ska kunna lämna sina polariserade åsikter och kunna mötas om en gemensam ståndpunkt gällande just immigrationen.

Hur ökar vi acceptansen för de som kommer utifrån och hur får vi de utifrån komna att acceptera sin belägenhet? Hur får vi immigranter och deras belackare att mötas?

Allt detta är helt och hållet förbehållet individer och individnivå. Båda sidor av saken gör felet att klumpa ihop alla till en grupp utan att se de individer som finns bakom.

Så, nu lämnar jag immigrationen och övergår till min vanliga käpphäst, klimatdebatten. Det är en väldigt polariserad fråga på global skala, om uttrycket tillåts. Här får man uppfattningen att forskare står mot forskare samt att politiker och tyckare gör sitt bästa för att köra över ena sidan av debatten med propaganda och felaktiga påståenden. Skolorna och eleverna i dom har blivit ett slagträ i debatten. Man uppmuntrar visserligen eleverna till att tänka själva men så fort de gör det blir de tystade. Det gäller inte bara i den här frågan utan i det mesta. Sen odlas också myten om att elever inte bryr sej om saker som inte direkt berör dom.

Hur kan en fråga göra folk så arga på varandra? Det har t o m talats om stämningar i USA för förtal i denna fråga. I andra fall sätter man olika diagnoser på varandra. Undertecknad gjorde det för två år sen men jag tar nu avstånd från det, till viss del, eftersom jag tycker det är fel att dra alla över en kam. De som känner sej träffade gäller det förstås fortfarande för.

Extremism gillar polarisering av åsikter. Den som inte är med är emot. På så vis demoniserar man alla som inte håller med en i en viss åsikt. Men att hålla med till viss del eller inte ha en åsikt är faktiskt inte att vara emot eller för alls. Det handlar om att man faktiskt TÄNKER. Vi som är i mittfåran tänker faktiskt. Det är det som realism och skepticism går ut på.

Så här anser jag i frågorna jag antingen antytt ovan eller skrivit om väldigt mycket. RUT- och ROT-avdragen vet jag inte tillräckligt mycket om för att ha en åsikt, vare sej för eller emot. Jag får läsa på men då vill jag inte läsa partsinlagor, enbart fakta. Sexköpslagen är fel eftersom man då bara kriminaliserar ena änden av prostitutionen. Antingen ska båda sidor vara kriminaliserade eller så ska båda vara tillåtna. Som det är nu är det varken hackat eller malet. Monarkin anser jag bör vara kvar i samma utsträckning som hittills för dels fungerar det och dels vill jag inte ha en statschef som har makt. Att sen monarkin ses som gammaldags har ingen betydelse. Republik som företeelse är faktiskt äldre än den monarki vi har här i Sverige.

Immigrationen är som sagt något som vi bör diskutera men debatten om immigranternas vara eller inte vara är död. Debatten inom klimatfrågan är dock i högsta grad levande. Det är den enda frågan jag kan sägas vara riktigt polariserad i. Här gäller för min del att människan INTE påverkar klimatet genom utsläpp av koldioxid eftersom den gasen inte påverkar klimatet utan snarare tvärtom, gasen påverkas av fluktuationerna i vädret.