Snökaos och hjärnmos

Varje gång det snöar i rikliga mängder, var det än är i världen verkar det som, upplever de som drabbas som om det vore nåt unikt. Stockholmare upplever denna känsla varje år, göteborgare likaså, och över Atlanten är de verkligen drabbade av detta selektiva minnesfel, nämligen att det aldrig snöar på vintern. Boston har detta problem just nu och Anthony Watts återger det i lätt humoristisk ton. Vem skulle inte vilja ha en eldkastare för att bli av med snön?

Så här gick det till när Al Gore skapade klimathysterin.

Snö har en tendens att dra åt sej en massa dumheter från luften och det vi släpper ut. Det råder därför i många städer förbud mot att dumpa snömassor i hav, sjöar och andra vattendrag pga risken för nedsmutsning av vår miljö. Här undrar jag om politiker drabbats av lite hjärnmos liksom de som lobbat för att detta förbud finns. För när snön smälter kommer dessa föroreningar i vilket fall att hamna i naturen. Hur har de tänkt där egentligen? Man flyttar ju bara på problemen, precis som med sopsorteringen. Vi får problemen hemmavid med råttor och fåglar i sophusen då folk är så dåliga på att lägga saker på rätt plats. Hur sorteras egentligen soporna vid sopstationerna och varför ska vi göra sophanterarnas jobb?

Dessa sista frågor får jag väl aldrig svar på, eller?

Mer hjärnmos kommer här i form av ett förslag från Andreas "varg i veum"* Carlgren som vill slopa vetorätten kommuner idag har för att kunna stoppa utbyggnaden av vindkraftverk, ni vet dessa högljudda fågelmördare. Tänk, jag som trodde att liberalism och frihetstänkande i gemen var parollen för Alliansens regering. Att tvinga trilskande kommuner att bygga vindmöllor som är bevisat ineffektiva (bara läs på nätet från nåt annat än vindkraftens lobbyister!) är definitivt inte liberalism och strider dessutom mot all rim och reson. Men detta kan bara hittas på inom de grönas sfär, den där lilla globen av naturhatare som tror att de vill vår planet väl. Kategoriskt så det förslår men om de kan tota ihop sina kritiker till en enda klump av "förnekare" kan väl vi.

* Varg i veum är ett fornnordiskt uttryck som ordagrant betyder tjuv, förövare i templet. Varg är ett gammalt ord för tjuv, dråpare. Det har sitt ursprung i ett indoeuropeiskt ord som betyder plåga, binda. Ordet kom i svenskan att ersätta ulv om hunddjuret eftersom man ansåg att om man sa ulv rätt ut skulle det gå illa för en och ens boskap. Därför tog man till ordet varg som ersättning. Det innebar för dom som fick stämpeln varg på sej att man var fredlös, inte välkommen någonstans. Enda platsen man kunde gå till för att vara fri var templet, i forna tider alltså den öppna lund där man höll sina riter.