söndag 30 januari 2011

Lite kritik gentemot kritiker

När man kritiserar en text av någon annan är det väldigt vanligt att man plockar ut något ur denna text och slår hårt på detta istället för att sätta hela texten i sitt sammanhang. Varför är det så? Dessutom är kritik av själva författaren väldigt vanlig. En sådan kritik går ofta ut på att försöka trycka ner författaren så att man själv framstår som den kunnige trots att någon konstruktiv kritik av texten ifråga egentligen aldrig förekommit.

Jag tänker i det här fallet på de kommentarer som nu senast kommit till mitt alster om oroligheterna i Nordafrika. Jag skrev ett långt inlägg som mestadels handlade om min oro inför den möjlighet att religiösa människor skulle utnyttja oroligheterna för att skapa sina egna versioner av Iran. Jag inledde med att tala om hur etniciteten i Nordafrika är lite problematisk. De folk som finns där kallas araber och de kallas så för att det var araber som styrde där ända sen de tog över på 600-talet genom militärmakt. De har fått alla andra att kalla sej araber. På samma sätt som vi kallar oss svenskar för att en grupp, var de än kom ifrån (själv tror jag på Götalandskapen eftersom det mesta av de idag tillgängliga bevisen talar för det), har påympat resten av landet sitt namn allteftersom landet blivit just ett land.

Etnicitet är dock bara en liten del av det som gör oss till människor. Vi kallar oss en sak enbart för att vi vant oss vid att kalla oss så. Det går inte över en natt, det är inget man bestämmer sej för heller hux flux. De som flyttar till ett annat land kanske fortfarande kallar sej en sak men deras efterkommande tar nog över den benämning som används av omgivningen. Det är bara om man är obstinat, som t ex basker eller liknande, som man håller fast vid en viss benämning. Märk väl att jag inte klankar ner på att vissa kallar sej för viss sak, jag är för provinsialism och basker är ett bra exempel på detta men att hävda det i ansiktet på andra är fel. Då är man inte stolt över sitt eget ursprung utan snarare försöker bevisa att man är nåt speciellt men samtidigt är osäker på hur andra ska tolka det.

Det lilla inslaget i hela inlägget har sen blivit kritiserat som om jag vore okunnig och därmed menar tydligen mina kritiker att resten av mitt inlägg inte är värt att ens diskutera. Typisk taktik, antar jag, hos en som annars är desperat för att jag skriver elakt om religion och religiösa personer.

Populära inlägg