DNA

Dags igen för lite vetenskapligt snack. Jag skrev ju nyligen om upptäckten i Förenade Arabemiraten som enligt vissa forskare skulle flytta bakåt människans uttåg ur Afrika med hela 60 000 år. Jag var lite skeptisk till både detta och det som DNA visar på, nämligen att människan skulle ha lämnat Afrika för ca 50-60 000 år sen. Jag fick ett antal utmärkta länkar från en kommentator (Länk till intressant sida i ämnet, mer om detta i filmform här) där man undersökt DNA från Y-kromosomer, alltså de arvsanlag som ärvs från far till son. Den pekar på detta ursprung enligt det vetenskapliga kunnande vi har idag. Mitokondrie-DNA, som ärvs från modern till vilket barn som helst, visar på ett liknande ursprung men något tidigare.

Egentligen är det ju inte från en enda man och kvinna vi härstammar per sé utan det är på omvägar vi har en kvinna där och en man där vi har att tacka för vår existens idag som lett fram till ca 7 miljarder av oss. Vi vet ännu inte allt om DNA så kanske i framtiden vi kan komma fram till mer om hur vi kom att bli de vi är idag.

Personligen håller jag precis på att läsa in mej på det där med DNA och dess beståndsdelar. När jag gick i skolan (åren 1981-1990) var DNA-forskningen ännu inte riktigt en del av skolundervisningen och jag misstänker att de lärare vi hade inte riktigt hade kläm på vad DNA (på svenska deoxiribonukleinsyra) är för något. Först nu har jag lärt mej namnen på de fyra kvävebaserade ämnena som används och behövs för att bygga dubbelspiralen DNA. De är adenin, guanin, cytosin och tymin. Adenin och tymin är kompisar liksom guanin och cytosin är det på sitt håll. Tillsammans kan de arbeta alla fyra men de bildar enbart ett hållbart samarbete på det vis jag nämnt ovan.

Det finns andra ämnen också som spelar stor roll i byggandet av vår arvsmassa men det är dessa fyra som är stjärnorna, celebriteterna om man så vill. De andra är statister. DNA bildar sen de kromosomer vi kan se i riktigt bra mikroskop. Människan har 23 par kromosomer, att jämföra med våra närmaste släktingar bland människoaporna som har 24 par. Rättare sagt har vi också haft 24 par men hos oss har kromosompar 2 gått samman i en mycket helig allians med en liknande kromosom, en som hos t ex schimpanser är delad. Varje kromosom har ändar som kallas telomerer. Dessa sitter fast i varandra på kromosom 2 hos oss människor och det stället där den gamla kopplingen en gång blev till mellan de olika kromosomerna finns en exakt motsvarighet till de två distinkta kromosomer som hos våra närmaste släktingar har just två ändar, telomerer. Mer om det här (engelsk sida med mycket vetenskaplig text). 

Om ni tycker jag svamlar vänta då bara tills jag har läst klart i ämnet. Då kommer ni att skälla på mej ordentligt, såväl kunniga som okunniga. Jag är nånstans mitt emellan er. Väl mött då.