Jag dricker inte, har inte ens varit full nån enda gång i mitt liv, nyttjar inga som helst droger, vare sej legala eller illegala. Ej heller har jag stulit något (tagit en godisbit i affären som alla andra men det räknas inte för det är ju "smakprover"). Jag har aldrig fuskat i skolan, aldrig våldtagit eller blivit våldtagen, aldrig slagits mer än nåt enstaka slag i ilska eller självförsvar, aldrig hoppat fallskärm eller skrivit nån på näsan. Jag har aldrig gjort nåt som varit farligt för vare sej mej själv eller någon annan. Kort sagt, jag hör till en minoritet, en minoritet man aldrig hör talas om annat än när det används som ett skällsord när någon vill att man ska göra nåt vågat: tråkmåns. Till på köpet är vi också diskriminerade. Vi får hela tiden höra hur tråkiga vi är men när vi gör nåt så får vi sällan höra hur kul det var att vi gjorde det.
Jag tillhör också en annan diskriminerad minoritet, jag är en man som är normal. En helt normal kille ingen lägger märke till. Något över normallängd, något över normalvikt, lite väl rund men ingen fetknopp. Inga extraordinära åsikter andra än de jag uttrycker här. Det finns säkert miljontals som mej. Vi tycks inte vara så vanliga för varje dag man läser en tidning får man höra om krig, våld, övergrepp och annat som vi män beskylls för. Men vad gör ni kvinnor åt det då? Går ni emellan och försöker stoppa det? Tar ni fram hagelbössan och skjuter tills ammunitionen är slut? Skriker ni i högan sky? Nej, en del av er sitter vid datorn och anklagar oss män som vore vi en enda organism för att vara skurkar varenda en av oss. Man kan undra varför dessa kvinnor kallar sej feminister när vad man borde kalla dom är fascister.
Ta den där Sara Stridsberg. Hennes åsikter är klart åt samma håll som en viss B. Mussolini. Jag undrar hur det är att vara Sara Stridsberg. Att leva i ett relativt rikt land, ha en tryggad inkomst och ett bra liv och ändå gå på som om världen var på väg att gå under om 5, 4, 3, 2, 1, nehej, inte den här gången heller. Såna där hycklare som skriker om orättvisor mellan könen när de verkliga orättvisorna handlar om fördelningen av mat och vatten, boplatser och mark att bruka. Såna orättvisor är vad världens kvinnor och män möts av varje dag. Inte såna där påhittade saker om hur många kvinnor som ska kvoteras in i vilket yrke som hittills varit mansdominerat. Kvotering är ett exempel på fascism på samma sätt som rika människor stänger andra ute i sina speciella bostadsområden är ett exempel på orättvisa. Jämställdhet mellan könen i all ära men det är inte vitten värt om inte individen och gruppen får leva rättvist och jämlikt. Könens jämställd och jämlikhet kommer av sej självt utan påtvingande metoder när alla får leva rättvist och jämlikt i fred med varandra med enbart små skärmytslingar.
Att det finns individer som är bufflar och vill bestämma är en naturlig del av oss människor. Vi är egentligen fortfarande den där rädda savannapan som för 6 miljoner år sen började sin långa resa för att bli oss. Kvinnochauvinister kan inte ändra på flera miljoner års evolution. Inga andra heller. Små steg måste tas. Det tog tre miljoner år att få fram den stora hjärna vi har. Det är individen och gruppen, inte könet som definierar oss människor. Vi har roller men de är inte skapade av nåt socialt system. Rollerna är skapade av vår evolution. Dessa roller är inte heller genusberoende. Den som tror nåt annat bör se sej om bland oss människor och se oss som den djurart vi verkligen är. Fast jag undrar om chauvinister verkligen hör till vår art, vare sej det handlar om kvinnor eller män...
Jag tänker krypa tillbaka in i mitt lilla skal nu. Ingen märkte väl ändå att jag öppnat det och rutit lite. Jag tillhör ju den tråkiga minoriteten, den som är normal och som ingen egentligen vill ha men som alla gillar för det är en väldigt fin bakgrund när man tänker på hur ett vanligt samhälle ser ut idag. Förresten är Sara Stridsberg ett prima exempel på en person som ger intrycket av att vara religiös. Hon brinner för sitt värv och sina åsikter på samma sätt som en nybliven kristen, en muslim, en hindu eller en buddhist brinner för sin tro. Nu vet jag inte om så verkligen är fallet med Stridsberg. Det är dock det intrycket jag får av att läsa det hon skriver.
Som avslutning: se bilden överst. Står ni på logikens och vetandets sida eller på trons och fördomarnas sida? Genusforskning som den framstår idag är mer tro och fördomar plus en stor skopa hat än vetande och logik. Forskning har inte alltid med logik och vetande att göra. Se bara på detta och det jag ofta rider in på med min käpphäst, klimatdebatten.
Mer läsning om det jag nyss tagit upp:
Genusnytt
Matte Matiks blogg
Tanja Bergkvist
