Idag är det ett år sen Climategate sprang lös. Resultatet har blivit att en del forskare håller inne med sin forskning samt att andra uppträder som martyrer (Phil Jones, Michael Mann etc) och de forskare som kommer med andra åsikter kring vad som påverkar klimatet känner mer vind i seglen. Politikerna är ännu mer radikala numera och pratar på som om inget hänt. Men det märks att de är störda för de är slutna ännu mer än om breven aldrig släppts till världen. De politiker som vågar gå emot strömmen är mer högljudda nu än tidigare. Det är ett politiskt klimat som varierar stort.
En grupp människor som blivit radikaliserade å det grövsta under den här tiden är aktivister inom diverse organisationer. Världsnaturfonden, Greenpeace och liknande har under det år som varit kommit med alltmer världsfrånvända budskap såsom reklamfilmer och dito bilder med fallande isbjörnar, flygplan som bombarderar New York samtidigt som en tsunami tar stora delar av staden samt körsbäret längst upp på tårtan (för att låna ett idiom från engelskan); spränga barn i luften om de inte vill "leva grönt". Frågan är inte om dessa lever i samma verklighet som vi gör utan vilken realitet de skapat för sej själva och vill tvinga alla oss andra att leva i.
Av röster på både Maggies blogg och Anthony Watts dito att döma finns det säkert än mer graverande material där ute. När kommer det att nå ut till befolkningen?
