Oscar Swartz belyser på ett glimrande vis hur bristen på källkritik genomsyrar vår gammelmedia. En rapport om övergrepp på barn blev på olika vis till en FN-rapport, trots att man på UNICEF egentligen inte hade med den att göra. Papegojorna pladdrade på för att de gärna vill ha med braskande nyheter som skrämmer folk och det spreds snabbt - och glömdes lika snabbt. Det är bara alarmisterna inom paniklobbyn som fortfarande skriker, de jag kallar skrikmåsar. Sanningen är nog att risken för att ens barn ska drabbas är försvinnande liten. Det är inga arméer som drar över nätet i jakten på barn som de kan våldföra sej på.
Skrikandet på vargen är en liten men synnerligen effektiv del av det som kallas härskarteknik. Samma sak gäller förstås inom klimatfrågan. Där sitter motsvarande grupp skrikmåsar och försöker övertyga och skrämma vanligt folk med jordens undergång om vi inte slutar leva som vi gjort de senaste 200 åren. Det gäller förstås även musik- & filmindustrin, fast där är skrikandet mer öppet motiverat av girighet. De andra grupperna vill ha makt. Inom mediamaffian är man ute efter såväl pengar som makt.
Konklusion: ECPAT, musik- & filmindustrin och IPCC är skrikmåsar. Verkligheten är en helt annan...
