Människans roll i världen - Del tre: Vår civilisation är inte vitten värd om nåt omstörtande händer

Vi människor har höga tankar om oss själva och tror att vi skulle klara av en stor katastrof ganska lätt. Men detta påstående uttalas oftast av människor som sällan eller aldrig drabbas av stora katastrofer. Vi här i Norden kan med stor säkerhet uttala oss på detta vis men ska definitivt inte vara för säkra. Kaxighet är nåt som borde vara förbjudet i såna här sammanhang. Översvämningar och stormar är vanliga inslag i Norden men de är i sådan liten skala att man knappt talar om det annat än när de äger rum. Ras förekommer sällan, så sällan att de får jätterubriker när de sker. Men faktum är att det finns en sak som vi här i Norden inte kan komma undan, nämligen meteoritnedslag. De äger rum så sällan att folkminnet om dom är inbäddat i närmast religiösa omskrivningar. Om man får tro Ulf Erlingsson var en av dom orsaken till berättelsen om Ragnarök. Den teorin är mycket mer trovärdig än de andra jag läst. De andra vill jag inte ens länka till, så illa tycker jag.

Solen är i sej också ett hot mot vår civilisation. Skulle en solstorm av den magnitud som ägde rum år 1859 komma vår väg idag skulle kostnaderna bli enorma. Inte bara skulle större delen av vår elförsörjning gå åt pipsvängen utan vi skulle samtidigt se fantastiska norrsken utan dess like i vår tid. Kanske tur då att solen är så inaktiv just nu.

Det kanske ligger i människans natur att tro att hon är osårbar. Meningen är ju att vi ska utvecklas vidare och då är en sån känsla bra att ha. Inte ens civilisationers undergångar ska få stoppa oss.