Både säljare och köpare är offer

Då och då yttrar sej någon (denna gången är det Alexander Bard som yttrar sej, samtidigt som han levererar en bred salva gentemot Centerns kvinnor) om sexköp och prostitution generellt och genast tar det hus i helvete i debattsfären. Men att de grälar om friheten att få göra vad man vill, vilket Bard menar att Centern inte står för, är en sak. Att det Bard också tar upp, säljandet av sex, inte verkar vara nåt som etablissemanget vill diskutera är ganska intressant. Varför vill man se sexsäljare som offer istället för vad de borde vara med nuvarande lagstiftning rörande sexköpare, nämligen kriminella?

Ska sexköp vara illegalt ska sexsäljande vara det också. Jag tror förresten inte att man med lagstiftning kan få stopp på prostitutionen. Att släppa det fritt är nog inte så bra heller, även om det inte får såna katastrofala följder som moralpredikanterna tror. Det enda som skulle vara bra med fri prostitution är att hallickarna och skurkarna bakom dom inte kan verka så fritt som de kan nu, med nuvarande lagstiftning. Nej, sexköparna är inte förövare. De är lika mycket offer som hororna själva. Det är dom bakom hororna som är förövare. Att kriminalisera de som direkt köper sex har inte varit lyckat alls. De som säger tvärtom utgår säkert enbart från statistiken över hur många som gripits.

Men sanningen är att inte många fall har gått till domstol, bara en eller två hittills har fällts, och det enda som verkligen har skett är att prostitutionen har flyttat från gatorna till internet och inomhus. Vi borde sluta se prostitution som en moralisk företeelse, istället borde vi se det för vad det är, en förlängning av sexualiteten. En dum förlängning visserligen eftersom kvinnor och män inte behöver pengar för att sälja sina kroppar. Det räcker med att visa upp sej inför varandra. Nu ger jag uttryck för en sorts medelväg mellan de som vill släppa prostitutionen helt fri och de som vill förbjuda den helt. En mer gyllene medelväg än den etablissemanget och politikerna inom etablissemanget vill ha, med sexsäljare som offer och sexköpare som förövare.

Konklusionen är således den att med nuvarande lagstiftning finns det bara offer bland de som är direkt involverade i prostitutionen. Det är ett löjets skimmer som dras över såväl förespråkare av prostitutionen och förbudsivrare när de går igång i denna debatt. För förbudsivrarna går hela världen i ett moraliskt svart och vitt, för förespråkarna blir allt guld och gröna skogar bara man släpper allt fritt. Verkligheten bryr de sej inte om. Så vad ska vi då göra för att vi inte ska få ännu fler offer? En lösning vore att gå hårdare åt hallickarna. Om vi släppte uppmärksamheten på köpare och säljare och lät dom vara i fred tills vidare skulle kanske hela tanken med prostitutionen falla samman. Men det är bara en lös tankegång. Kommentarer?



"Der Mohr hat seine schuldigkeit getan. 
Der Mohr kann gehen."