Skrivandets konst

Ibland är det svårt att hitta på nåt att skriva. Inte direkt skrivkramp men väl en mindre oförmåga att komma på ämnen att koncentrera sej på. Själva skrivandet är det inget fel på. Det är bara att svänga ihop något direkt ur huvudet. Men ibland känns inte ämnet bra att skriva om. Kanske det är för stort eller för invecklat för att beskriva på de tre eller fyra stycken jag vill lägga in i varje inlägg. Det blir så många tankar som vill ut samtidigt. Skönt då att bara låta hjärnan gå på tomgång. Kanske det kommer nåt som passar ett visst ämne till slut.

Jag har på bloggen ofta skrivit om historie- och arkeologirelaterade ämnen vilket varit uppskattat, att döma av de frågor jag fått. Det är extra svårt att få till stånd, speciellt när man rör sej i en vetenskaplig disciplin vars resultat ofta blir omdiskuterade och tolkningarna ännu fler. Jag har ett inlägg i detta ämne på gång nu, efter ett längre uppehåll, som handlar om det som skulle bli Sverige. Jag har hittills fuskat mej igenom ett antal episoder här på bloggen i den serien och jag hoppas ingen har tröttnat på att vänta på nästa. Det har bara inte blivit av att jag fortsatt på den eftersom det är så kul att dela med mej av det lilla jag kan om fotografering samt att diskutera vetenskap generellt och alldeles speciellt klimatvetenskapen.

Ämnena tar inte slut, inte mitt skrivande heller. Jag tänker fortsätta vara en åsiktsmaskin så länge jag orkar...




"Hur vet vi att Jesus var son till en snickare?
Det sågs på´n.."