Lördagstankar

Julen är en intressant högtid. Så det tar vi upp till diskussion även idag, på julafton. Det är ett konglomerat av många olika traditioner, bland oss i Norden inte så mycket kristet utan betydligt äldre och mer normala traditioner för oss. Det enda kristna i julen är dess engelska namn (christmas) och födelsen för kristendomens förgrundsgestalt (även om detta ju är fernissa, vilket vi kommer till). I övrigt är allt annat kopplat till solens återkomst och rent praktiska angelägenheter. Hur detta hänger ihop kommer jag till ganska snart.

Att solen är ursprunget till julfirandet verkar stå alltmer klart för de flesta. Men kopplingen till jungfrufödelsen är inte lika klar. Det beror nog på att bakgrunden inte är speciell känd. Solen går nämligen upp i jungfruns tecken under perioden som vi kallar jul. Det är en sedan länge observerad händelse som hänger samman med hur jordens lutning är i förhållande till resten av rymden. Tanken på solens återfödelse är mycket gammal men kopplingen till jungfrun är bara så gammal som solen har gått upp i jungfruns konstellation. Jungfruns namn i Babylonien var fåran och syftade på att detta var tiden för att så på för bästa skörd framåt tidig sommar. Det är förmodligen det som är ursprunget till jungfrutanken, att man sår vid solens återfödelse för att kunna skörda när det är betydligt varmare och skönare.

Ordet jungfru har egentligen väldigt lite med det sexuella att göra och mer med den unga kvinnans status i samhället att göra. Ordet är lågtyskt och betyder ordagrant ung kvinna. En jungfru var en kvinna som inte var gift och således måste klara uppehället på nåt vis, oftast då genom arbete hos någon storman som hovdam eller hos nån bonde med uppdraget att så och skörda, ta hand om djuren osv. Varifrån kommer då den sexuella anknytningen? Förmodligen kommer den från folk som tolkat hela berättelsen om den som föds vid den här tiden som en sexuell berättelse. Folk med aningen för pervers fantasi alltså.

För övrigt betyder ordet afton efter dagen, för den som undrar. Julen efter dagen. Vad ordet jul betyder är föremål för många diskussioner. Vad vi vet är att man för tusen år sen skålade för ett gånget år och vid denna skål sade till varandra "jul, jul!" Så långt själva julen. Ordet kan ha en koppling till ordet hjul, vad än språkexperterna säger. Det kan vara en dialektal form som vuxit sej stor inom det fornnordiska språkområdet.

Nä, nu ska här ätas mat till solens ära!



"Skönheten ÄR odjuret"