 |
| En av mina gitarrhjältar i sina yngre dar, Francis Rossi. |
Rolling Stone har tagit fram världens bästa gitarrister genom tiderna. Kända gitarrister har varit med i juryn och tagit fram dom de själva anser vara bäst. Föga förvånande att det då blir Jimi Hendrix. Partiskt så det förslår. Jag kan förstå dom för Hendrix var sannerligen ingen duvunge vad gällde att hantera guran. Dock är det som alltid när det handlar om bedömningar en smaksak som är högst personlig. Jag är inte så förtjust i Jimi Hendrix sätt att spela och hantera noter och toner. Dock hör jag mellan dessa utsvävningar hur duktig han var och förstår hur de som upplevde honom "på plats" när han levde kunde se honom som den störste.
Jag kan inte se hur det kan anses vara bra att kunna spela snabbt. I så fall är ju Tommy Emmanuel en av de bästa, om inte den bäste. Men det handlar också att förmedla en känsla till lyssnaren och då är inte alltid snabbhet det bästa. På den punkten är Mark Knopfler nästan oslagbar med sitt smekande av strängarna. På samma vis är en av jurymedlemmarna, Brian May, en av de mest känslosamma gitarristerna som finns samtidigt som han kan vara väldigt hård ibland. Vill man ha rå kraft kopplat med just känsla är Ian Crichton i Saga svårslagen.
Så det är nog inte så lätt att avgöra vem som är bäst. En del tycker si, andra så.
"Close enough for rock'n'roll"
