Skruvkork eller vika upp en flik?

Något som definierar en nordbo mer än något annat är den gen som tillåter oss att bryta ner laktosen i ko- och getmjölk. Bättre än någon annanstans i världen klarar en nordbo av den bedriften. Vårt behov av kalcium för att kunna hjälpa solens strålar att ge näring åt våra kroppar har skapat den förmågan. Det har lett till att mjölken har en särställning i våra affärer som få andra drycker.

Från den lilla faktarutan ovan är steget ganska långt till den diskussion jag vill ta upp idag, den om vilken typ av mjölkpaket som är bäst. Lidl har skruvkork på sin egen mjölk, Arla kör med Rausings tetrapak där man river av en liten pappersflik efter att ha böjt upp den från resten av paketet medan Milko och Skånemejerier (i alla fall förr) har elopak, en flik man viker upp och sen öppnar genom att bända den mot sej. Det är enklare att göra alla dessa saker än att beskriva dom i textform. Märk väl att jag talar om en liter. De större förpackningarna lämnar jag därhän i denna diskussion.

Enklast är ju skruvkorken eftersom den är så lätt att få av och på, även för en med reumatism. Arlas är slabbigast, speciellt om man är lite svagare och då tvingas ta i för kung och fosterland för att få upp den där lilla fliken. Elopak är bättre än Arlas tetrapak men sämre än skruvkorken.

Sen har vi det där med miljötänkandet. "Vi måste ju tänka på miljöööön", som någon sa till mej idag när vi diskuterade mjölkpaketen. Skruvkorken är väl då en riktig paria i miljönissarnas ögon. Men är den så farlig för miljön egentligen? Den återvinns ju den med och plast kan omarbetas i många led innan det tjänat ut. Men det är väl det där med att vetenskap verkar vara lite hotfullt för alla miljönissar, utom när det gäller sånt som inte kan bevisas, t ex klimatsvamlet där vindkraften är en omhuldad avknoppning utan framtid.

Det ska tilläggas att han som pratade om skruvkorken och miljön sa det med viss ironi.