Ett år har gått idag sen Aurora dog. Saknaden är fortfarande stor efter henne. Hon fick bli 11 och ett halvt år innan en sjukdom tog henne. Hon var en brunfläckig dalmatiner som var väldigt olydig som valp men blev allt trevligare att ha att göra med ju äldre hon blev. Alltid glad, alltid med ett leende när hon kom emot en. Idag skriver jag bara om och för henne. Förhoppningsvis ska jag få råd att skaffa en till hund nån gång i en inte alltför avlägsen framtid. Men Aurora går inte att ersätta. Varje vovve är unik.
torsdag 12 november 2009
Populära inlägg
-
Rennäringen blir lidande av vindkraftsparker , resonerar Östra Kikkesjaures sameby i Piteåområdet och tackar nej till de 5,5 miljoner kr som...
-
Aftonbladet har fått nys om en nyhet som de anser vara värd att spinna vidare på. Det handlar om en hittills okänd formation på havsbottnen...
-
Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är nor...
-
Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. D...
-
Jag har varit väldigt dålig på att upprätthålla denna blogg de senare åren, och det kommer nog att fortsätta. Orsakerna är många, och väldi...
-
Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New H...
-
Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batteriern...
-
När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är de...