Jag gick i plugget när jag första gången hörde talas om nåt som människan skulle kunna ha påverkat på en global skala. Det handlade om ozonlagret. Ozon är en speciell form av oxygen (syre) där tre oxygenatomer slår sej samman och har lite skoj ihop (jag skrev lite fel tidigare och fick korrigera efteråt, tack till kommentatorerna!). Till skillnad mot vatten där två hydrogen slår sej samman med en oxygen. Det är en gas som förekommer i hela vår atmosfär och den nybildas rätt ofta vid åskväder. En bit upp i atmosfären, i stratosfären på ca 15-50 km höjd, finns den i en sådan koncentration att den faktiskt har en stor betydelse för skyddet mot UV-strålar. När ozonet upptäcktes 1840 antog man att detta var nåt som fanns överallt och skyddade oss oavsett.
När man skickade upp satelliter för att mäta koncentrationen av olika gaser i atmosfären fick man således en chock när man upptäckte att det vid polerna inte fanns lika mycket ozon. Ozonlagret var här tunt eller i vissa fall helt obefintligt. Vad berodde detta på? Forskare tillsattes av politiker i undersökningskommissioner för att ta reda på vad som kunde ha hänt. De forskare som uppdragits att undersöka kom fram till att det måste vara människans utsläpp. Freoner och annat skapat ur nitrogen (kväve) var boven i dramat. 1978 förbjöds freoner i USA och många andra länder följde snabbt efter. 1996 var freoner helt ute ur bilden. Sen dess har ozonlagret hämtat sej betydligt. Ozondiskussionen dog snabbt ut under det tidiga 1990-talet och trots några science fiction-filmer om hur många cancerfall världen skulle få om ozonet försvann var det ingen egentligen som brydde sej vidare om det. Världen var ju räddad!
Men jag hade redan då som ung elev vissa problem med den förklaringen. Det är kallt vid polerna, ozon är en giftig ganska tung gas som med tiden faller ner till marken där den omvandlas till koldioxid och vatten vid kontakt med kol och syre. Så mycket lärde vi oss i kemin om gaser att det finns tunga och lätta gaser. I städerna är ozon ett allvarligt problem eftersom det ingår som en av smoggaserna. På vissa ställen är ozonet vanligare än metan och koldioxid i luften. Vi skapar alltså själva mer ozon än vi skulle förstöra.
Men detta var inte det enda problem jag hade. Jag tyckte det var konstigt att ozonlagret var tunnast där det knappt bodde någon och ej heller knappt fanns någon industri. Uttunningen borde ju ha varit som mest rakt ovanför de mest industrialiserade områdena eftersom sådana utsläpp drabbar omgivande mark och luft först. Och varför är återhämtningen av ozonkoncentrationen i polartrakterna så snabb? Så snabbt upphör väl inte nedbrytningen av ozonet om nu freoner är så långlivade i atmosfären som påståtts. Under 2000-talet har jag personligen kommit fram till att eftersom det är vid polerna som solens strålar hittar in är det troligtvis solen som är den främsta orsaken till minskningen av ozonlagret här. Märk väl att solen under ca 150 år varit ganska aktiv och skickat rätt mycket energi åt vårt håll. Nu har den gått i relativ dvala och då hämtar sej märkligt nog polartrakternas ozonlager. Därmed inte sagt att människan kan ha haft ett finger med i spelet på nåt sätt, i alla fall i fråga om uttunningen ovanför städerna, om nån sådan kan märkas.
Så långt ozonet. När det blev populärt att tala om klimatet och global uppvärmning var det förstås människan som var problemet - igen. Hysterin tycks ha börjat runt 1990, vissa pekar ut Margaret Thatcher som en av de "skyldiga" till att denna syn spreds. Hela historien bakom hur den så kallade antropogent skapade uppvärmningen av temperaturen finns att läsa här. Så länge tvivel finns ska man inte svälja en teori med hull och hår. Det är framför allt uttalanden om att vetenskapen är avgjord i detta fall som får mej att bli väldigt misstänksam.
Jag har länge varit misstänksam emot det mesta vad gäller människans påstådda påverkan av jorden utom utsläpp av gifter och farliga metaller. Framför allt är det bly, kadmium och kvicksilver jag är orolig för. Det verkar dock viftas bort av så kallade miljökämpar. Att bly bevisligen påverkar hjärnan hos djur verkar man inte bry sej speciellt mycket om. Att kadmium är lika farligt som cyankalium (läs en deckare så förstår ni) är inte heller nåt man behöver bry sej om. Kvicksilver ingår i de av vissa "miljövänner" så omhuldade lågenergilamporna. Kvicksilver som på kort sikt faktiskt är farligare än uran och plutonium.
Det är istället en gas, en essentiell del av vår atmosfär, som fått miljökämparna att bli som tokiga, koldioxid. Det har nått politisk, närmast religiös, nivå nu och dumheterna slår rekord hela tiden. Koldioxid är resultatet av mötet mellan en kolatom och två syreatomer. Det blir en tung gas av detta som kan sönderdelas och då blir mat för växter och alger. Koldioxiden spelar en viktig roll för fotosyntesen. Det är en svag växthusgas som volymmässigt endast finns i 0,0038 % av den totala atmosfären. Människans utsläpp varje år är försumbart, endast ca 1-2 % av dessa 0,0038 %. Det vi släpper ut är inte ens droppe i havet jämfört med just havet. Dessutom sväljer havet många gånger mer av den här gasen varje år än vi nånsin släppt ut.
Jag tror inte vi behöver bekymra oss för några utsläpp av koldioxid alls. Koldioxid omvandlas liksom alla andra gaser till annat. Kolet faller till marken och syret binds till väte eller blir en del av atmosfären i stort.
Nej, det är den där stora gula bollen i skyn vi ska oroa oss för. Vad den hittat på och fortsätter hitta på är vad vi borde titta på. Inte för att vi kan göra nåt åt solen men det är bättre att titta på vad den gör än att skapa pseudovetenskap om koldioxidens påstådda skadlighet.
Jag är klimatrealist, vilket innebär att klimatet är något vi varken kan eller har kunnat göra nåt åt. Ett klassiskt talesätt är "En svala gör ingen sommar". På samma sätt är det min åsikt att bara för att vädret blivit varmare under samma tid som vi fått vår industriella revolution innebär det inte att människans verksamhet fått vädret att bli varmare. Vi borde istället välkomna ett varmare väder, framför allt som vi nu går in i ett kallare klimat igen efter ca 25-30 år av relativ värme. Vi har dock långt kvar i fråga om temperatur till MWP (Medieval Warm Period), den medeltida värmeperioden som alarmisterna försöker förneka (just den här alarmisten är för mycket beroende av Al Gore och Michael Mann) eller marginalisera till att enbart ha varit en europeisk angelägenhet.
Det finns anledning att vara skeptisk emot hur statistik används, oavsett vad den används till. Därför försöker jag undvika att använda mej av statistik så långt det går. Fakta är fakta och så länge detta inte blir korrupt på nåt sätt är det att föredra framför att ordna det som statistik. För vill man bevisa något och saknar skrupler, som Michael Mann, kan man välja bort de fakta som talar emot ens teori. Som den amerikanske dietisten Ancel Keys gjorde när han ville bevisa att mättat fett var farligt för oss människor. Han valde bort de många fall där folk som åt mättat fett och mådde bra till förmån för några få som visade sej vara känsliga för animalisk föda. Så kan det gå till när statistik blir ett vapen.
Det går att vara skeptisk mot det jag skriver också. Men då ska det vara på rena faktagrunder, inte på känslomässiga dito. Det är endast med fakta som okunskapen kan besegras, inte med lögner, svagt uppbyggda hypoteser och missvisande statistik.
