Stress är svaret på alla problem

För en tid sen åkte ett tåg ifrån en liten fyraåring vars familj redan hade kommit ombord. SJ och Skånetrafiken (incidenten ägde rum i Lund) tar inte på sej ansvaret för det inträffade och tillbakavisar anklagelserna om diskriminering. Jag anser inte heller att det var diskriminering. Däremot är det tanklöst av tågbolaget att tänka på att hålla tidtabellen hellre än att se till att folk kan komma ombord. Om stress är svaret på tidtabellsproblemen vill jag inte fortsätta åka kollektivtrafik.

Värst av allt är ensamheten

Kvinna i 60-årsåldern dog ensam, helt ensam och ingen märkte något alls.

Vissheten om att ingen skulle märka när man dog måste ha varit skrämmande, eller befriande, beroende på hur man har för inställning till det som man visste skulle hända. Kanske båda känslorna i en följd. Det tog i alla fall flera månader innan någon ens lade märke till att den här kvinnan saknades, så ensam var hon. Nåt liknande hände även en gång så firade kändisar som Georg Rydeberg och Gunnar Wiklund. Det händer då och då att ensamma människor dör utan att nån märker det trots att man kan bo mitt i centrum av en storstad.

Vi är flockdjur som har behov av andra människor, även om vi lever ensamma. Interaktion kallas det med ett fint ord, vanligt folk kallar det umgänge. En del har mindre behov av det än andra, andra tror att de klarar sej på egen hand. Men gemensamt för båda dessa grupper är att de någon gång behöver andras närhet och omtanke. I ett modernt urbant samhälle som detta finns risken att man förnekas båda delarna. Jag vill inte kasta någon skuld på någon, några eller något, jag bara påpekar att vissa människor blir förlorare på detta vis. Att acceptera att man blir ensam i världen är dock inte samma sak som att man klarar av det och gillar det. Det visar ovanstående exempel på, anser i alla fall jag.

Nu tänker jag gå ut hårt när jag kallar detta resultatet av vad jag kallar det autistiska, egocentriska samhället. Undermedvetet blir många uppfostrade med tankarna att ensam är stark, jag är min egen gud och vad jag gör ska andra skita i. Resultatet blir att man inte bryr sej tillräckligt mycket om när något händer. Vi har våra egna bubblor som vi ibland släpper in andra i så vi bildar en större bubbla, en familjebubbla. Det värsta intrånget i den bubblan är när myndigheter och annat tycker att vi ska göra saker som stör vår världsbild eller när nåt hemskt händer i ens närhet, kanske t o m spräcker ens egen bubbla på köpet.

Det är konstaterat att vi behöver ett visst avstånd till andra människor, ett rent fysiskt säkerhetsavstånd som vi sällan släpper på, annat än vid artighetsgester som att skaka hand eller i förökningssyfte, som också innebär en gemensam njutning men det är en annan sak. Detta säkerhetsavstånd har dock misstolkats och blivit till en del av denna bubbla som vi även använder som försvar mot allt annat som vi ser, hör och läser om i samhället.

Detta låter som en paradox, ett samhälle uppbyggt på tanken att alla är får utan egen vilja eller individualitet, samtidigt som vi är väldigt individuella och har stora försvarsmurar gentemot andra individer. Men det senare är en försvarsmekanism skapad för att man ska klara av fårmentaliteten. Att följa den stora gruppen, falla för grupptryck har inget med detta att göra. Det är en annan försvarsmekanism som hjälper en att överleva, den är mer grundläggande och äldre än denna bubbla. Jag har inga direkta lösningar på problemet men ett förslag på hur man ska rätta till detta har jag, att man pratar mer med folk på gatan, gör lite spontana saker med dom, hjälper dom att bära matkassar. Att visa att vänlighet och artighet finns utan bakomliggande motiv. Då kanske de inte överlever längre men de kan dö med vissheten att någon i alla fall hjälpte en de sista dagarna av ens liv. En omtanke så god som någon.

23,000 Big Mac på 36 år!

Nam nam!

Han ser ju relativt hälsosam ut. Kanske de gör bra hamburgare just för honom.

FUN light - inte så roligt för myror

Artikel i Ny Teknik

Jag läser med viss munterhet och stor sorg (för myrornas skull) att FUN light innehåller ett nervgift. Aspartam har jag länge betraktat som farligt, ända sen jag smakade på dryck som innehöll detta sötningsmedel och genast blev äcklad. Jag undrar om det verkligen är så bra att ersätta socker och honung med konstgjorda saker. Vi har ju xylitol som alternativ. Lite synd om björkarna kanske men det finns i andra plantor också.

En liten bild

Eftersom jag idag inte kan identifiera mej med de hemsk- och tråkigheter som står i tidningarna bidrar jag endast med en bild. Den föreställer en text jag såg skriven på en bankomat för en tid sen. Vet inte vad jag ska tro om det. Det finns nämligen skrivet på annat håll också.

September

Det regnar i september. Se där ett uttalande som verkligen har sanning i sej. Det är nåt speciellt med den här perioden. Regn kan avlösas av sol, ibland rätt så varm sådan. Vissa dagar är det bara moln på himlen och man blir så förundrad över hur det kommer sej att det är så här varje år och varje år blir man lika förvånad att det händer. Man kan undra hur vintern blir i år. Den blir nog seg, långdragen, mycket snö i olika former och den kommer att sluta med en månads slask. Vi får väl se i februari-mars-april hur det blev.