Mat!

Rostbiff som smakade tonfisk, nån bränd sörja med allehanda ingredienser de kallade pizzagratäng, tråkiga köttbullar med små vita klumpar i, sega hamburgare som förmodligen pressats, halvvissna salladsblad.

Detta ovan är minnesbilder av den skolmat jag åt och som jag minns med vämjelse. Framför allt pizzagratängen får mej att rysa vid åtanken. Själva rostbiffen var det inget fel på, bortsett från att den smakade tonfisk, vilket den ju inte ska göra. Köttbullarna smakade inte köttbullar, de smakade nåt annat. Värre än Scans och liknande färdiga köttbullar vars innehåll oftast är mjöl, potatis och annat hemskt. Kött finns det knappt nåt av, annat än för att ge det någorlunda status som köttbullar.

Det där med mat är en känslig fråga. Jag minns tydligt en diskussion för några år sen i Trosa eller nåt ställe i Sörmland där kommunen hade bestämt att de äldre inte skulle få sin traditionella lutfisk till julen utan bjöd på mandeltorsk istället. De som ville ha lutfisk protesterade och efter ett tag åkte nån av de kända kockarna ner dit och ställde sej på torget i staden och serverade lutfisk till de äldre. Från äldre historieskrivning finns året 1816 som kallas året utan sommar. Orsaken till detta dåliga år var en vulkan som spydde ut så mycket aska att solen förhindrades att höja temperaturen som brukligt är under somrarna. Skördarna slog fel, djuren svalt ihjäl och människor drevs från sina gårdar. I Frankrike, som redan hade haft problem med alla strider under Napoleon och revolutionen, fick militären förhindra matuppror varje dag under detta år. Så nog är mat en källa till uppror.

Det verkar som om maten i Sveriges skolor inte blivit bättre överlag sen jag slutade i början av 90-talet. Jag kan dock inte uttala mej direkt om det eftersom jag inte har några egna barn, dock hör jag ofta klagomål och läser om dom. De äldres situation vet jag ännu mindre om, men klagomålen i tidningar och på nätet läser jag likväl rätt mycket om.

Då kan man fråga sej; är detta ett i-landsproblem, klagar vi bara för att vi kan klaga eller är verkligen maten så dålig? Jag minns hur vi satt i plugget och diskuterade vad en portion skolmat kostade och jämförde med vad maten kostar på andra ställen där mat serveras till stora flockar. Detta var 1988 och vi hade precis hört om hur interner på fängelser hade den dyraste maten av alla som serveras mat, medan skolelever hade den billigaste. Hur detta förhållande är nu vet jag inte. Att det skulle vara någon förändring på det förhållandet tror jag dock inte för det sparas ju ändå in på allt som har med skolor att göra. Vissa skolor tar bort mjölken, de allra flesta serverar uppvärmd mat från storkök (något som inte kan vara bra med tanke på alla dåliga bakterier som frodas i färdigmat) och på vissa håll verkar maten vara så dålig att folk inte ens vill äta den, utan slänger den utan att ens tugga den. Detta sista gäller framför allt äldre på vårdboenden.

Man ska kanske inte dra för stora växlar på statistik egentligen men maten som är billig är ofta rätt dålig. Om den inte kommer från andra länder förstås för då är det oftast bra produkter som butikerna inte förstått att göra pengar på. Jag upplever att framför allt tysk mat är mycket bättre än svensk. Åtminstone köttprodukter som korv och skinka. Svenskt kött är för magert och vattnigt i min smak. Det går att äta men jag njuter inte av det. Samma med grönsaker. När det finns valmöjligheter i butiken tar jag med några få undantag alltid utländskt av tomater, isbergssallad och gurka. Skrämselpropaganda från svenska bönder går jag inte på.

Nu har jag svamlat tillräckligt. Om ni orkat hela vägen hit ner, skriv en rad i kommentarsfältet och kritisera, håll med eller förolämpa mej, bara ni skriver.

Matupprorets hemsida

DN-artikel om Matupproret