Har inte jättepandan överlevet sej själv?

Jag såg säsongsavslutningen igår av Intresseklubben, SVTs version av brittiska QI, vilket fick mej att fundera över en sak, har inte jättepandan överlevt sej själv? De pratade nämligen om hur få pandor det finns kvar i världen idag, och de har minskat i antal redan innan människan började härja med bambubeståndet i Kina. Detta senare konstaterade man i ett program om pandor som gick på SVT för en månad sen.

Naturen själv har försökt döda pandan långt innan vi människor i vår obetänksamhet skövlade grässlätterna på den bambu pandan så älskar. Betänk följande; honan är bara fruktsam några få dagar per år, hannens penis är bara ca tre cm lång, de äter bambu hela dagarna och sover i minst tolv timmar. Inte undra på att de är dödsdömda. Världsnaturfonden har kanske valt fel symbol!

Naturen är kallsinnig till vem som lever eller dör. Pandan har i detta avseende gjort sitt. Hade inte vi upptäckt att den är på väg att dö ut hade den nog försvunnit i all tysthet, precis som många andra djur- och växtarter har gjort genom miljoner år. Det låter kanske kallt och elakt att säga så här, men naturen har inga känslor. Det är vi levande varelser som har det.

Ska vi försöka rädda pandan? Ja, om det går ska vi göra ett försök. Det står i vår makt att försöka. Ska vi göra det för att döva våra samveten? Nej, för vi har ingen skuld i att pandan är på väg att dö ut. Det lilla vi gjort är ingenting mot vad som hänt innan vi började härja bland bambun. Kineserna började ju plocka av bambun för många tusen år sen utan att pandan tog skada av det, eftersom den redan då var på väg bort.



"Raskare räv på isen"